Några exempel på hälsoproblem hos pelargoner

Pelargonrost

Bild av University of Minnesota.

Ett av de första symptomen på pelargonrost är gula fläckar på ovansidan av bladet. Därefter dyker rödbruna prickar upp och man kan se ringar på bladets undersida.

Skurken bakom pelargonrost är en svamp, och ringarna på bladens undersidor är svampsporer som lätt kan sprida sig i luften till andra plantor – särskilt om luftfuktigheten är hög.

Zonaler är extra troliga att drabbas av pelargonrost, och äldre plantor är mer utsatta än yngre.

Åtgärder

• Isolera den smittade plantan så att sporerna inte får chans att sprida sig till andra plantor.
• Tag bort angripna växtdelar. Borttagna växtdelar ska inte slängas i komposten. Bränn eller skicka iväg som hushållssopor.
• Sänk luftfuktigheten
• Det finns bekämpningsmedel att köpa i handeln som man sprejar plantan med efter att man rensat bort de delar som visar symptom. Spreja även det övre jordlagret och krukan.

Knippebakterios

Om en pelargon plötsligt börjar bilda massor av små skott vid basen kan det bero på knippebakterios, särskilt om skotten är missbildade.

Knippebakterios är oerhört smittsam och rekommendationen är att man bränner plantan eller skickar den som hushållssopor istället för att försöka rädda den.

Ta inte sticklingar från plantan, eftersom de kan sprida sjukdomen.

Vissensjuka

Vissensjuka tar sig vanligen in hemmet via infekterad jord. Det börjar med att bara en liten del av pelargonen vissnar, men sedan följer resten efter. Tag inte sticklingar, för de sprider sjukdomen. Bränn plantan eller skicka iväg som hushållssopor; lägg inte på komposten.

Diverse fjärilslarver

Det finns flera olika fjärilar som gärna lägger sina ägg på pelargoner, inklusive kålfly och grönsakfly. Du kanske inte får syn på äggen eller de nykläckta larverna, men så småningom kommer du att se hål på bladen vilka beror på att larverna har ätit där. Svarta små prickar kring platsen där pelargonen står är ett annat tecken, t ex på golvet eller fönsterbrädan.

Många fjärilslarver undgår upptäckt genom att gräva ned sig i jorden på dagtid, och inte komma fram förrän det blivit mörkt. Om de är stora nog går de att se om man krafsar med en sked i det översta jordlagret på dagen. På kvällen när det blivit mörkt kan man använda ficklampa för att se dem på bladens undersidor.

Man kan lägga en tidning under krukan och skaka plantan kraftigt efter att det blivit mörkt, då rasar det ned larver på tidningen.

Att bara skaka loss dem är sällan tillräcklig för att få bukt med problemet, utan man kan behöva köpa ett lämpligt insektsgift i butiken.

Rotlöss

Bild av Michigan State University

Rotlöss är parasiter som kan attackera pelargonens rötter. Första tecknet är ofta vagt; plantan börjar se hängig ut men man ser inte några specifika symptom. Vid noga inspektion brukar det dock gå att upptäcka vita spår på fatet under krukan eller på krukans innerkant. Lyfter man då på plantan ser man att rötterna är angripna.

Att försöka rädda plantan är svårt. Däremot kan man isolera den och ta sticklingar. Krukor och fat ska kokas eller steriliseras med någon annan effektiv metod innan de används på nytt.

Bladlöss

Med bladlöss behöver man vanligen inte kassera plantan, utan det går att behandla.

Isolera växten så att lössen inte sprider sig, och tvätta den ofta med såpvatten. Du kan blanda till det själv: häll 10 ml såpa i en halvliter vatten. (Hos de flesta märken av såpa kan korken användas för att mäta upp 10 ml.)

Du kan också hjälpa till att få bort lössen snabbare genom att ta bort dem manuellt, till exempel genom att plocka dem eller spruta bort dem med vattenstråle. Se till att få fatt i dem och döda dem efteråt.

Platsen där pelargonen befann sig innan du tog den till isoleringen bör rengöras mycket väl, eftersom löss (i olika stadier av utveckling) kan ligga på lur i fönsterkarmar, under fat, och så vidare.