Doktor Westerlunds kallas även för Dotor Westerlunds hälsoblomma, doftgeranium och rosengeranium. Namnet rosengeranium kan dock orsaka förväxlingar eftersom det även används för flera närbesläktade arter.

Doktor Westerlunds blomma har ett kraftigt växtsätt och förgrenar sig flitigt, vilket leder till ett bångstyrigt utseende som för tankarna till det vilda. En odlad Doktor Westerlunds blomma som får vad den behöver, inklusive gott om plats, kan bli uppemot 150 centimeter hög över tid.

Bladen är tandade och djupt flikiga, och de ger ifrån sig en tydlig doft, särskilt om man gnuggar bladet mellan fingrarna.

Exempel på dialektala namn på Doktor Westerlunds blomma:

• Luktbladsträd
• Luktegott
• Kärringgott
• Fattigmansparfym
• Fattigstugefes
• Knektafes
• Bonnafis
• Kärringfis
• Gubben Westerlund
• Hastige friaren
• Rönnjarium

Blomning

Blomningen sker vanligen från juni till oktober.

Blommorna, som är små och sitter i en liten flock, skiftar från violett till ljusrött och blekt puderrosa. De övre kronbladen får mörkt purpurskära nerver. En blomställning brukar innehålla 5-10 blommor.

Odlingsformer

Doktor Westerlunds blomma är en hybrid, men exakt vilka arter som ingår är oklart. De två troligaste kandidaterna är Läkepelargon, Pelargonium radens, och Bollpelargon, Pelargonium capitatum.

Det förekommer flera olika varianter av Doktor Westerlunds blomma i handeln, och den mest kända sorten är Graveolens. På grund av detta ser man ibland Doktor Westerlunds blomma omnämnas som en art vid namn Pelargonium graveolens, men den är alltså egentligen en hybrid och inte någon art som finns i det vilda.

I handeln brukar de olika varianterna av Doktor Westerlunds blomma alla infogas i doftpelargon-gruppen.

Här är några exempel på namngivna varianter:

• Graveolens är den vanligaste sorten och den fick sitt namn redan i slutet av 1700-talet. Den tros ha uppstått i Frankrike.
• Lady Plymouth påminner mycket om Graveolens, men bladkanterna är gräddvita.
• Radula har tämligen finfördelade blad och blommorna släpper ifrån sig en mer framträdande rosendoft.
• Little Gem har ett mer kompakt växtsätt än Graveolens och blommorna blir ovanligt stora.
• Rosé är en variant som är förknippad med ön Reunion, där den odlas för framställning av geraniumolja.

Varför fick den sitt namn efter Doktor Westerlund?

Ernst Westerlund (1839-1924), känd som Enköpingsdoktorn, blev berömd inte bara i Enköpingstrakten utan vida omkring för sina förmåga att bota vissa sjukdomar där andra läkare misslyckats. Därför fick också hans rekommendation om att hålla doftgeranium i hemmen bred spridning runt om i Sverige och numera kallas denna pelargon helt enkelt för Doktor Westerlunds blomma.

Enligt Doktor Westerlund kunde doftgeranium rena inomhusluften från ohälsosamma partiklar och därmed befrämja god hälsa och motverka sjukdomar. Han ansåg att den borde finnas i varje hem, och rekommenderade även att varje sjukrum skulle förses med en doftgeranium.

Doftgeranium var under Doktor Westerlunds verksamma år inte någon ny krukväxt i Sverige, utan den hade blivit populär här redan på 1700-talet och spritts med sticklingar från hem till hem. Redan år 1788 dyker namnet rosengeranium upp i Svenska Akademiens ordlista.