2010-04-18

Våffelträff hos Babsan

Redan när vi klev ur bilen, efter dryga 25 mils bilresa, hälsades vi välkomna till Inninge av Alan och Peter. När vi kommer runt hörnet på huset står dörren välkommande öppen till Babsans och Alans inglasade veranda. Pelargoner och en doft av våfflor möter oss på trappan och Babsan kommer ut och hälsar oss varmt välkomna. Innanför dörren sitter Veronica och hälsar oss välkomna till verandan hon berättade så livfullt om på sin föreläsning.
Vilket fint mottagande vi fick.

I det här läget är det nog bäst att låta bilden tala för sig själv.

Birgitta ser lite tveksam ut. Men det finns en plats till i tråget så den fick nog följa med till Rättvik den också.

Ella-Britt har gjort några fynd.

Veronica har full koll på affärerna.

Gunh dras till våfflorna och Annica tvekar. Kanske finns det en rosa fluff som hon missat.

Vi som åkte till Inninge den här dagen är alla överens om att det är oerhört spännande att åka på pelargonträff till andra delar av landet.
 
Tyvärr räcker tiden aldrig till ordentligt för att umgås och prata några längre stunder med de nya människor vi möter. Några namn fick ansikten för oss och vi hoppas att vi inte verkade alltför ointresserade - det är ju så roligt att få se nya pelargonsorter. Och ändå kom vi hem och upptäckte att alla inte hade tittat på de sorter vi inte sett förut.

 

Fönstren var fyllda med fullt blommande pelargoner. För en dalkulla (ja, den här gången följde inga män med) är det en mycket ovanlig syn i mitten på april.

I Babsans vardagsrum stod det också pelargoner i fönstren. En smart lösning på fatproblemet lärde vi oss. Glasskålar är både snyggt och praktiskt.

När sticklingarna hade tittats igenom minst tre gånger så gick det inte längre att motstå den härliga doften av våfflor. Och vilka våfflor. Så här i våffeltider hade vi några att jämföra med men så goda våfflor som det gräddades i Inninge hade knappt någon av oss smakat tidigare. Jodå, receptet följde med hem till minst en av oss.
 
Så här efteråt undrar jag om vi gav oss tid att tacka. Om inte så vill vi alla framföra ett stort tack till Basan och Alan för den här oförglömliga pelargonträffen. Stort tack även till er andra som var där. Vi hoppas vi ses på fler träffar så vi får tillfälle att prata lite mer med varandra.

Text: Yvonné Öhrnell Foto: Ulla Engström

Medarrangör: Studieförbundet Vuxenskolan