Med Västerdalälven framför fötterna och fjällen i horisonten kör vi in på gården hos Eva och hennes familj. En titt in genom fönstren och vi är helt säkra, vi har kommit rätt. Här finns det pelargoner, många pelargoner.

Det första som möter oss är familjens trevliga katt, men oj, där kom en till och en till. Eva kommer ut och hälsar oss välkomna så katterna får inte all den uppmärksamhet de vill ha. Under dagens lopp konstaterar vi att en mycket trevlig familj har mycket trevliga katter. Det slår aldrig fel - djurens präglas av människorna i sin närhet.

Vi bjuds först på pelargontitt, Eva förstod hur hon skulle stilla vår nyfikenhet. Sen bjuder hon på en helt suveränt god lunch och kaffe därtill.

Eva har bjudit in oss att klippa ner hennes pelargoner.

Här har vi laddat bordet med sticklingar som ska delas upp i gruppen.

Kerstin skriver lappar och håller ordning.

För att alla skulle få välja vad de ville ha har vi upprop.

Nu hoppas vi att Evas pelargoner blir riktigt fina i sommar. Nervositeten spred sig i gruppen. Tänk om någon planta dör efter vår framfart? Under dagen kom vi på att vi i alla fall vet var det kan finnas en ny att få tag på.

Det här är nog den trevligaste träffen vi haft hittills i föreningen. Så många glada skratt som klingade mellan väggarna i det vackra gamla "pelargonhuset" är det sällan man hör på en hel vecka. Huset. Ja, det är nog pelargonernas drömnäste. Många och stora fönster och uppvärmning med kakelugnar.

Vi vill framföra vårt varma tack till Eva och Bengt för en mycket lyckad träff. Nu har vi planterat och det som händer på våra resor och träffar har hänt igen. Pelargonantalet hemma ökade.

Foto: Ulla Engström och Yvonné Öhrnell

Medarrangör: Studieförbundet Vuxenskolan