England 2006
dag 1           

2006-10-12 kl 11.15 landar vi med flight FR3603 på London Luton Airport.

Förväntningarna är stora men först ska vi få bagaget, hitta till Hertz disk och få vår hyrbil och sen är det vänstertrafik som gäller. Som tur är har sonen, vår chaufför, lite vana med att köra vänstertrafik på motorcykel i Thailand och det är klart bättre än att jag, som sen 1967 bara kört på höger sida, tar tag i ratten.

Bagaget, sex väskor varav tre tomma, kommer snabbt och vi stegar iväg för att få hyrbilen. Även det gick snabbt, nåja, papperen klara och gratisbuss till bilen.

Väl framme vid bilen konstaterar vi att billiga hyrbilar är små. Hjälp, knappt att den tomma, platta väskan får plats - den som ska fyllas med pelargoner. Det ligger två väskor i väskorna också, synligt står det nu fyra väskor i bilen. Vi som beställt en bil där halva baksätet kunde fällas ner, den fick vi inte.

Med hjärtat högt i sonens halsgrop ger vi oss iväg. Det går bra att hålla sig på vänster sida men redan i första rondellen dyker problemen upp. Höger säger jag som sitter bredvid och är kartläsare. Sonen gör ju allt tvärt emot, sitter på höger sida, växlar med vänster hand och svänger till vänster, in i centrala Luton. En kvart senare är vi på A505 mot Hitchin.

The Millstream

I Hitchin måste vi stanna och äta. The Millstreams pubskylt lockar oss att svänga av för en välbehövlig lunch. Vi åkte hemifrån vid femtiden på morgonen och har ätit en macka på flygplatsen i Västerås och en Marshbulle på flyget. Skönt att få sträcka på benen och sonen ser fram emot att få lugna nerverna - han skakar så det syns. Han körde jättebra, jag märkte inte mycket av nervositeten, möjligen var han lite smått irriterad.

Yasch vilken äcklig lunch vi åt. I Västerås vinkade en av Camaro Cup-förarna av oss med orden "Ni kommer att få problem med maten. Det finns ingen riktig mat i England. När jag var där sist åt jag knappt någonting på en vecka. Magen pajar.". Skitprat tyckte vi och beställde glatt in tre portioner Irish Stew. Innan maten kom in såg vi nog lite till mans den härliga köttgrytan med grönsaker och potatis som skulle serveras.

 
Ni skulle bara veta hur läckert Irish Stew ser ut textat jämfört med det som låg på tallrikarna, lukten ska vi inte ens prata om. Med en mycket trevlig och pratsam pubägare bakom ryggen så var det att göra som när man var liten, äta. Massor av salt gjorde att vi inte kände så mycket smak av den gamla tackan. Vad det var mer i grytan vågar vi inte ens tänka på. Pubägaren var jättetrevlig men lite fundersam över hur vi kunnat hitta dit.

Strax före kl. 14 rattar den något lugnare sonen ut från pubens parkering och vi tar sikte på Baldock, Royston och Sawston. Efter några felsvängar i ett par rondeller till så börjar även rondellkörningen att fungera bra. Märkligt nog så kom aldrig något återfall till högertrafik - sonen konstaterar att det var lättare än han trodde att byta. Med tanke på att både ratten och växelspaken sitter på fel sida så blev det naturligt att köra på "fel sida" också. Nåja, är man fortfarande ung så... .

I Sawston lämnar vi A505 för att fortsätta på den lite större A11. Vilken trafik. Vi är långt ute på landet och trafikrytmen liknar nästan Essingeleden.
 
Efter två mil byter vi till A14, har sightseeingtur genom (och runt) hela Newmarket innan vi begriper skyltningen och kan fortsätta mot Stowmarket.

Det är oerhört många långtradare på vägen, de flesta fyllda med betor.
 
Förklaringen kommer när vi passerar den stora sockerfabriken.

Resan går vidare in på A1120 och vi gör en avstickare och sträcker på benen i Framlingham, framför St Michaels kyrka.
Den lilla bilen är inte speciellt rygg- och nackvänlig. Vi ser att Framlingham Castle ligger i närheten men tiden räcker inte att ta sig en titt.

Det är ju inte helt fel att samtidigt få se en alldeles äkta engelsk, röd telefonkiosk - så vacker.
 
Några kilometer senare svänger vi ut på A12 som vi mycket snart lämnar för ett besök på Woottens of Wenhaston där en av oss beställt plantor.

Vi stiger ur bilen kl 17.04. Plantskolan stängde kl. 17. Döm om min förvåning när vi var tvungna att vänta till dagen därpå för att få hämta beställningen. Troligen var den inte iordningplockat. Vi fick i alla fall tips om att det fanns övernattningsställen i Southwold.

Väl framme i Southwold var det fullbelagt på de två första hotellen vi hittade. England bjöd på värme och strålande solsken och vi var ute vid kusten. Southwold verkar vara en populär turistort.

Vi kör runt och letar efter B&B för "de finns överallt". I alla fall inte på kvällen, om man ser de så är det fullbelagt. Vi åker runt och letar i Southwold och Reydon. Letandet tar lite lustiga vägar. Vi hamnar på en mycket liten väg som går genom det vackra engelska landskapet och slutar vid en stor gyttjepöl vid infarten till en mysig gammal gård.